Inventering av fjällräv i Norge, Sverige och Finland 2023

Abstract

Övervakning av fjällrävspopulationen har pågått i Norge, Sverige och Finland i flera decennier. På uppdrag av Miljødirektoratet i Norge och Naturvårdsverket i Sverige samordnas den löpande övervakningen av fjällräv i de båda länderna från och med 2018. En gemensam metodik och standardiserade riktlinjer togs fram för hur övervakningen ska gå till, med syfte att uppnå robusta och entydiga populationsuppskattningar för den gränsöverskridande gemensamma skandinaviska fjällrävspopulationen. Från 2022 ingår även övervakningen i Finland. Övervakningsprogrammen i de tre länderna dokumenterar populationsutvecklingen över tid, och är den viktigaste grunden för att utvärdera de bevarandeåtgärder som genomförs för att rädda kvar arten i Skandinavien. År 2023 dokumenterades 83 kullar av fjällräv i Fennoskandia, varav 39 i Norge, 40 i Sverige och fyra i Finland. Kullarna var utspridda över 16 fjällområden från Varangerhalvön i norra Norge, till Hardangervidda i södra Norge. Av dessa var 11 av kullarna i gränsöverskridande fjällområden. Beräkningen baserad på populationsmodellen visar att fjällrävspopulationen nu består av 564 vuxna individer (431 till 696, 95 % konfidensintervall) under den senaste treårsperioden (2021–2023). Antal fjällrävskullar och även kullstorleken följer tydligt smågnagarcyklerna. Det innebär inga eller få och små fjällrävskullar under bottenår för smågnagare och det motsatta för toppår. Den geografiska fördelningen av fjällrävsföryngringar sommaren 2023 speglar också förekomsten av smågnagare. Uppgången från 2022 håller i sig i de nordligaste populationerna i utbredningsområdet där det fortsatt varit bra smågnagartillgång, rentutav ett toppår, med inslag av lämmel. Längre söderut har det däremot varit ett bottenår med tydligt låga förekomster av smågnagare, med få fjällrävskullar som följd. Detta var att vänta eftersom 2022 var något av ett toppår för tätheten av smågnagare i dessa områden. I vintras släpptes inga fjällrävar från norska avelsprogrammet ut. Det utsläpp som däremot gjordes i Norge 2021 och 2022 verkar fortsatt ha bidragit till en ökad aktivitet, framför allt på den finska sidan där man i år haft rekordmånga föryngringar, men utsättningen har också stärkt omkringliggande bestånd på norsk och svensk sida. Beståndsutvecklingen för fjällrävar i Fennoskandia har totalt sett varit mycket positiv, från att endast ha varit 40 - 60 individer runt år 2000, till en uppskattning på 564 vuxna individer i år. Det även om 2023 var något av ett bottenår vad gäller föryngringar. Ur ett längre perspektiv är det tydliga framsteg i de flesta av delbestånden som har intensiva bevarandeåtgärder. Under senare år har övervakningen dokumenterat nyetablering i flera fjällområden. Det gör att avståndet mellan delbestånden kortas och vi observerar nu oftare att rävar rör sig mellan delbestånden. Alla delbestånd i Fennoskandia anses dock fortfarande vara för små för att vara livskraftiga på lång sikt, och som rapporten visar är det mest kritiskt för fjällräven i norr. Det är ett långt avstånd mellan Saltfjellet-Junkeren/Vindelfjällen-Arjeplog och Varangerhalvön, och de sex delpopulationer som skulle kunna knyta dessa närmare samman är alla mycket små. Det är viktigt att behålla intensiteten i åtgärderna genom hela utbredningen i Fennoskandia och kanske även överväga att förstärka åtgärder där beståndsutvecklingen verkar vara långsam.

Overvåking av fjellrevbestanden har pågått i Norge, Sverige og Finland i flere tiår. På oppdrag fra Miljødirektoratet i Norge og Naturvårdsverket i Sverige ble pågående overvåking av fjellrev i de to landene samkjørt fra og med 2018. Det ble utarbeidet en felles metodikk og standardiserte retningslinjer for hvordan overvåkingen skal gjennomføres, med mål om å oppnå robuste og entydige bestandsestimater for den grenseoverskridende fjellrevbestanden. Fra og med 2022 inngår også overvåkingsresultatene fra Finland. Overvåkingsprogrammene i de tre landene dokumenterer bestandsutviklingen over tid, og er det viktigste grunnlaget for å evaluere bevaringstiltakene som gjennomføres for å redde arten i Fennoskandia. I 2023 ble det dokumentert 83 kull av fjellrev i Fennoskandia, av disse var 39 i Norge, 40 i Sverige og fire i Finland. Kullene var spredt over 16 fjellområder fra Varangerhalvøya i nord, til Hardangervidda i Sør-Norge. Av disse var 11 av kullene i grenseoverskridende fjellområder. Beregningen basert på bestandsmodellen viser at fjellrevbestanden nå teller 564 voksne individer (431 til 696, 95 % konfidensintervall) siste tre-årsperiode (2021-2023). Antall fjellrevkull og kullstørrelse hos fjellrev er kjent for å følge svingningene i smågnagerbestandene; få og små kull i bunnår, mens det er mange og store kull i år med mye smågnagere. Den geografiske fordelingen av fjellrevynglingene sommeren 2023 speiler også forekomsten av smågnagere. Oppgangen vi så i de nordlige fjellrevbestandene vedvarer, som sammenfaller med høye tetthet av smågnagere, med innslag av lemen. Lenger sør er det et markert bunnår for smågnagerne, som har resultert i få fjellrevkull. Dette var helt ventet siden 2022 var et markert toppår med høyt innslag av lemen, særlig i grensetraktene mellom Norge og Sverige. I vinter ble det ikke satt ut fjellrev fra norske Avlsprogrammet Utsettingene i Norge i 2021 og 2022 har imidlertid bidratt til økt aktivitet i nord, særlig på finsk side der man i år har dokumentert rekordmange ynglinger, men utsettingene har også styrket omkringliggende bestander på norsk og svensk side. Bestandsutviklingen for fjellrev i Fennoskandia har som helhet vært svært positiv, fra å være bare 40 - 60 individer rundt år 2000, til et anslag på 564 voksne individer i år. Det til tross for at 2023 må ansees som et moderat år med relativt få kull registrert. Sett i et litt lenger perspektiv så er det tydelig fremgang i de fleste delbestandene som har intensive tiltak for å bevare arten. Overvåkingsprogrammene har de seneste årene dokumentert ny-etablering i flere fjellområder. Dette innebærer at avstanden mellom delbestandene kortes inn, og vi observerer nå oftere at rever flytter mellom delbestandene. Alle delbestandene i Fennoskandia er imidlertid fortsatt å anse som for små til å være levedyktige på lang sikt, og som det framkommer av rapporten er det mest kritisk for fjellreven i nord. Det er lang avstand mellom Saltfjellet-Junkeren/Vindelfjällen-Arjeplog og Varangerhalvøya, og de seks delbestandene som kunne knyttet disse tettere sammen er alle svært små. Det er viktig å opprettholde intensiviteten i tiltakene i hele utbredelsen i Fennoskandia og kanskje også vurdere å styrke tiltakene der en ser at bestandsutviklingen går sakte.

Naaliseurantaa on tehty Suomessa, Ruotsissa ja Norjassa jo vuosikymmeniä. Ruotsissa ja Norjassa yhtenäistettiin seurantamenetelmä Naturvårdsverketin ja Miljødirektoratin tekemällä sopimuksella vuonna 2018. Samalla laadittiin ohje maastotyötä ja tulosten raportointia varten. Seurannan tavoitteena on luotettava kannanarvio koko Fennoskandian naalikannasta. Suomessa seurantaa on viime vuodet tehty samalla tavalla ja vuodesta 2022 Suomi on ollut mukana yhteisessä raportissa ja kanta-arviossa. Luotettava kannanarvio on tärkein peruste arvioitaessa Fennoskandiassa naalin vuoksi tehtyjen suojelutoimien vaikutusta. Vuonna 2023 todettiin Fennoskandiassa kaikkiaan 83 naalipentuetta, joista Suomessa neljä, Ruotsissa 40 ja Norjassa 39. Pentueita oli kaikkiaan 16 eri tunturialueella Varangin niemimaalta pohjoisessa Hardangerviddalle Etelä-Norjassa. Maiden raja-alueilla oli 11 pentuetta. Mallinnukseen perustuen naalien määrä Fennoskandiassa on ajanjaksolla 2021–2023 564 aikuista naalia (431–696 95 % luottamusväli). Naalipentueiden määrä ja pentujen määrä on tunnetusti riippuvainen myyrien ja sopulien määrästä; huonoina sopulivuosina on vähän ja pieniä pentueita ja hyvinä vuosina vastaavasti paljon ja isoja pentueita. Naalinpesintöjen esiintyminen kesällä 2023 kuvaa myös pikkujyrsijöiden esiintymistä. Suomen, Ruotsin ja Norjan pohjoisosissa oli runsaasti myyriä ja sopuleita ja naalipentueita mutta etelämpänä oli vastaavasti pohjavuosi ja vähän naalipentueita. Talvella 2023 ei vapautettu yhtään tarhalla syntynyttä naalia. Aiemmin vapautettuja naaleja on nähty erityisesti Suomessa mutta myös Tromssan ja Råston tuntureilla. Naalikannan kehitys on ollut positiivista ja se on kasvanut 2000-luvun 40–60 aikuisesta yksilöstä 564 aikuiseen yksilöön vuonna 2023, vaikka vuonna 2023 olikin vähän pentueita. Kasvu on ollut suurinta niillä alueilla, joilla on tehty aktiivisia suojelutoimia. Naalien on viime vuosina todettu levinneen useille uusille alueille ja tämän ansiosta osapopulaatioiden etäisyydet pienevät ja naalit liikkuvat entistä enemmän niiden välillä. Kaikki osapopulaatiot, erityisesti pohjoiset, ovat edelleen pieniä ja vaarassa hävitä. Välimatka Saltfjellet-Junkeren–Vindelfjällen-Arjeplog alueen ja Varangin niemimaan välillä on suuri ja välillä olevat kuusi osapopulaatiota ovat hyvin pieniä. On tärkeää jatkaa aiempia suojelutoimia koko Fennoskandiassa ja tarvittaessa lisätä niitä, jos joku osapopulaatio on vaarassa hävitä.