Show simple item record

dc.contributor.authorMattisson, Jenny
dc.contributor.authorJacobsen, Karl-Otto
dc.contributor.authorKjørstad, Morten
dc.coverage.spatialSkandinaviennb_NO
dc.date.accessioned2017-05-31T07:43:27Z
dc.date.available2017-05-31T07:43:27Z
dc.date.issued2017
dc.identifier.isbn978-82-426-3087-2
dc.identifier.issn1504-3312
dc.identifier.urihttp://hdl.handle.net/11250/2443928
dc.description.abstractMattisson, J., Jacobsen, K-O. Kjørstad, M. 2017. Kungsörnens födoval och predation på tamren - En kunskapssammanställning. NINA Rapport 1368. 25 s. Det har på senare år blivit mer och mer focus på kungsörnen som skadegörare på frigående tamdjur, så som ren och får, men i motsats till de andra stora rovdjuren är kunskapen runt örnens predation på tamren mycket mer begränsad. I denna rapport sammanställer vi den kunskap som finns publicerad om kungsörnens födoval, jaktbeteende och predation på ren med skandinaviska förhållanden i fokus. Kungsörnens utbredning och de inventeringsmetoder som används i Sverige och Norge är också beskrivna, och vi har framhävt kunskapsluckor och behov av framtida forskning på kungsörn. Kungsörnen är både en predator och asätare och anses vara en födogeneralist. Kungsörnens val av bytesdjur är väl dokumenterat, framför allt genom att samla in rester av bytesdjur i bon. Födovalet varierar mellan områden och år och påverkas av förekomsten av de olika bytesdjuren. För häckande kungsörnar är ripa, hare, skogsfågel, ren, smågnagare och får de vanligaste förkommande bytesarterna för kungsörnen. Andelen tamren i födovalet visade på en stor variation (från 6 till 43 %) både mellan studier och mellan individer. Kungsörnens födoval på vintern vet man mindre om, men kadaver och åtlar är troligtvis en viktig födoresurs. Kungsörnen är främst en predator på nyfödda kalvar men är fullt kapabel till att döda även vuxna renar. Data från kadaverundersökningar i Norge visar att 90 % av kungsörnsdödade renar var kalvar och att predation från kungsörn är vanligast i maj månad. Bland vuxen ren är det främst vajor som är utsatta för kungsörnspredation. Vilken kategori av kungsörn som är mest benägen att döda ren är något osäkert, men det kan verka som att det är vanligare hos unga och icke häckande individer. Kungsörnens lyftförmåga, dvs. hur tungt byte en kungsörn kan klara att lyfta med, är normalt mindre än halva örnens egen vikt. Detta skapar svårigheterna för örnen att transportera stora bytesdjur till boet vilket kan medföra att predation på större bytesdjur är mindre vanligt hos häckande kungsörnar. I Finland och Norge har man utförd flera studier där man har märkt renkalv med mortalitetsändare. Antal kalvar som dödats av kungsörn varierade mellan 0-4,4% mellan olika år och områden. Av de kalvar som dog under studierna stod kungsörnen för som mest 43%. Flera av studierna visar på att de kalvar som blir dödade av kungsörnen ofta är mindre och lättare än de som överlever. Detta gör det troligt att en inte obetydlig del av kungsörnens predation är kompensatorisk, speciellt i områden med höga tätheter av ren. Havsörnen är precis som kungsörnen en utpräglad asätare och de två arterna kan ses utnyttja samma kadaver eller åtlar. Kungsörnen anses vara dominant över havsörnen även om den är mindre i kroppen. Stora ansamlingar av havsörn kan dock snabbt minska mängden tillgänglig mat på kadaver, men det är okänt om havsörnen kan bidra till ökad predationstakt hos kungsörnen. Det finns ingen dokumentation på att havsörn har dödat tamboskap i Norge och Sverige, men man kan inte utesluta att havsörnen i undantagsfall dödar renkalv. De studier som har genomförts på kungsörn och ren bidrar med god kunskap om predations-trycket på en renkalvshjord, dvs. hur stor andel av kalvarna som dör på grund av kungsörnen. Men dessa studier är inte kopplade till tätheten av kungsörn och man har också begränsad kunskap om vad som förklarar den stora variation man finner både mellan år och mellan områden. Tillgången på naturliga bytesdjurpopulationer (speciellt ripa och hare) är troligen med och påverkar sannolikheten för predation på tamdjur. För att kunna uppskatta förluster av ren från kungsörnspredation behöver man bra tal på både individuell predationstakt och på antalet örnar i området och till vilken grad de har tillgång till renbetesområden.nb_NO
dc.description.abstractMattisson, J., Jacobsen, K-O. Kjørstad, M. 2017. Golden Eagle diet and predation on reindeer - A review. NINA Report 1368. 25 p. A positive population trend of golden eagles in Norway and Sweden in recent years has led to an increased focus on the golden eagle as a predator on semi-domestic reindeer and free ranging sheep. However, knowledge on golden eagle predation on reindeer is much more limited than for the other large carnivore species in Scandinavia. In this report, we have summarized existing knowledge on the diet and hunting behavior of the golden eagle and more specifically about their predation on reindeer. We also mention the distribution of golden eagles and briefly describe census methods in Sweden and Norway. The golden eagle is both a predator and a scavenger and is considered a diet generalist. The diet of golden eagles is mostly studied by collecting prey remains from the nest. The prey species of the golden eagle varies greatly between areas and years and is influence by the availability of the different prey species. For breeding individuals, the most common prey species are rock ptarmigan, willow ptarmigan, mountain hare, forest grouse species, reindeer, rodents and sheep. The proportion of reindeer in their diet fluctuated both between study areas and between individuals, from 6 to 43%. Winter diet of golden eagles is much less studied but it is assumed that carrion is an important food resource. The golden eagle is primarily a predator on newborn calves but are capable of killing adult reindeer. Data from examination of reindeer carcasses in Norway reveal that 90% of the reindeer killed by golden eagles were calves and the majority were killed in May. When a golden eagle killed an adult reindeer, it was most often a female reindeer. It is believed that young eagles and non-breeding individuals are more likely to kill reindeer than breeding pairs, but this is not adequately studied. Eagles are not capable of bringing a whole reindeer calf to the nest, which may partly explain why breeding individuals predate less on larger prey. There have been several studies in Finland and Norway, were reindeer calves have been equipped with mortality sensors. The proportion of reindeer calves killed by golden eagles varied between 0 and 4.4%. At most, golden eagles were responsible for 34% of the total mortality. Many of the studies show that the calves killed by golden eagles where smaller and lighter than the calves that survived. This indicates that at least part of the golden eagle predation is compensatory, especially in areas with high densities of reindeer. The only other eagle species in Scandinavia, the white tail eagle, is a potential scavenging competitor to the golden eagle. The golden eagle is believed to be the dominant species of the two but as white tailed eagles can gathered in large numbers they are capable of quickly reducing the amount of available food for the golden eagles. Whether this will lead to increased predation from golden eagles is unknown. The white tailed eagle has not been documented killing livestock in Sweden and Norway. Studies on golden eagles and semi-domestic reindeer provides reliable knowledge on golden eagle predation rates on reindeer calves. These studies have, however, not been related to eagle densities or individual kill rates by eagles and have not been able to explain what causes the observed variation in predation rate. Availability of other prey species (especially ptarmigan and hare) can most likely explain some of the variation in predation. To be able to predict damage caused by golden eagles in a specific area, one needs to have knowledge on individual kill rates, eagle densities and to what degree the eagles use the reindeer grazing areas as hunting grounds.nb_NO
dc.language.isoswenb_NO
dc.publisherNorsk institutt for naturforskning (NINA)nb_NO
dc.relation.ispartofseriesNINA Rapport;1368
dc.subjectNINA Rapportnb_NO
dc.subjectRovdjursangreppnb_NO
dc.subjectAquila chrysaetosnb_NO
dc.subjectRangifer tarandusnb_NO
dc.subjectHavsörnnb_NO
dc.subjectHaliaeetus albicillanb_NO
dc.subjectGolden eaglenb_NO
dc.subjectPredation on semi-domestic reindeernb_NO
dc.subjectDietnb_NO
dc.subjectWhite tailed eaglenb_NO
dc.titleKungsörn, havsörn och tamren. En kunskapssammanställningnb_NO
dc.typeResearch reportnb_NO
dc.rights.holder© Norsk institutt for naturforskning Publikasjonen kan siteres fritt med kildeangivelsenb_NO
dc.description.embargo2017-06-26
dc.source.pagenumber25 s.nb_NO
dc.relation.projectNaturvårdsverket: NV-08640-16nb_NO


Files in this item

Thumbnail

This item appears in the following Collection(s)

  • NINA Rapport/NINA Report [1778]
    NINAs vanligste rapporteringsform til oppdragsgiver etter gjennomført forsknings-, overvåkings- eller utredningsarbeid.

Show simple item record